Nu har jag bara tio dagar kvar med barnen. Och ytterligare en vecka efter det själv i huset innan det bär av till Sverige. Det känns sjukt konstigt, speciellt när året gått så sjukt snabbt. Innan har man iallafall kunnat säga att det är x antal månader kvar, men nu, nu är det DAGAR. Kommer fan sakna de små skitungarna! Speciellt när den lilla säger "Julia, när du åker hem till Sverige, kan du komma tillbaks sen?" Och jag svarade att det kan jag såklart göra, hälsa på några dagar! "Nej nej nej, inte hälsa på, bo hos oss igen". Barnen är dessutom extra gosiga hela tiden, de fattar väl att jag snart ska åka... wäääää! Ska försöka hälsa på de nästa vår.