Jag har förstått, nästan redan efter en dag, hur viktigt det kommer vara för mig att hitta några riktigt bra vänner här. Även om familjen är helt jäkla underbar, fixar allt, även det där mörka brödet som i princip inte finns och muslin som de aldrig ens skänkt en tanke på att köpa. Kidsen är ett par riktiga busfrön, men väldigt söta och snälla. Måste bara se till att säga till de ordentligt när det behövs! Men iallafall, det krävs att man är väldigt självständig för att göra en sån här grej, eller så blir man det på vägen. Jag kände mig väldigt ensam när vi var ute i stan, jag kunde inte kommunicera på den nivån som krävs här. Ett par enklare beställningar var inga problem, men exempelvis att fixa nytt mobilnummer var långt bortom räckhåll. Satt där och nickade, oui oui oui, åh. Det är fan ta mig tur att jag haft tandställning, för såhär mycket som smilat fånigt/ursäktande på en dag, har jag nog inte gjort sedan jag var utbytesstudent i Tyskland (där jag dessutom inte kunde ett ord tyska..) Tur att familjen vill mig så väl och verkligen kommunicerar med mig, fick även reda på att barnen tycker om mig redan. hihi.