Que faites-vous?

Ja, denna dagen har inte varit så bra. Är dels fett förkyld så att jag inte vet höger eller vänster, hostar natten lång så att jag vaknar med ica-kassar under ögongen. Skar mig när jag rakade benen som dels är likbleka eftersom de inte fått se solljuset på länge. Och sen, när jag samlat på mig en mysig bok, min dator, mobil och brillor ser jag något eller NÅGRA smyga runt i trädgården. Leker lite spion och spanar genom fönsterspringorna och ser att det är tre grannbarn (som dessutom inte ens umgås med mina kidZ och de är inte så trevliga) som smyger runt och leker med mina kidZ leksaker. Jag försöker desperat göra något ljud för att skrämma de så att de ska förstå att det faktiskt är någon hemma. Men icke. Dessa barnen räds icke lätt. Så tänker "ska minsann ta de på bar gärning, jajamen", jag menar, en stor svarthårig utlänning måste ju vara ganska kusligt? Så ut går jag med mina grejer och barnen stannar upp, tittar, och fortsätter leka (samt stöka till i trädgården). Jag säger klart och tydligt på franska "Vad gör ni här?" (inte argt, irriterat utan bara av ren nyfikenhet liksom) , barnen glor på mig likt första gången man såg mamma kyssa tomten och fortsätter leka. "HALLÅ, säger jag, ni vet att ni leker med Noah's och Theo's grejer" (in french ofcuerz) Inget jävla svar. NÄHÄ. Sätter mig på en stol i solen med min bok för att försöka indikera "hej, jag är ledig, jag vill gärna ha lugn och ro med min bok". Men när de springer runt min stol och börjar bråka om leksaker som inte ens är deras får jag nog. Vad ska jag göra? Ta de i skärpet och bära ut de? Skrika på de? Kanske på svenska så att de blir lite rädda? Jag vill ju inte jobba gratis som au pair till tre barn under denna underbara dagen. Smider lömska planer i mitt huvud i några minuter tills jag ser pappan dyka upp (som dessutom inte verkar gilla mig eller iallafall tycker det är VÄLDIGT jobbigt att klämma fram ett "bonjour" varje gång vi ses) Har på mig mina brillor och sitter oberörd på min lilla stol medans han går och hämtar barnen som inte vill lämna denna underbara "gratis-inträde-lekstugan". Så när de väl gått ser jag att alla leksaker är utspridda över hela trädgården till skillnad från innan när alla låg i den lilla plastbaljan i hörnen. Kul liksom. Och inget tack fick man heller. Visst är jag au pair och gillar barn, "mina" barn dvs. resten - om de inte är otroligt söta - kan gärna hålla sig på 10 meters avstånd på min lediga tid.
2013-04-24 @ 14:07:00


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin
DAGAR KVAR